Dregel

0
Ge mig :(
 

Detaljer

1
Kommer eventuellt filma mer på lägenheten så ni får en bättre överblick. Blir aningens lurigt att fota i och med att själva utrymmet här är lite.. begränsat så att säga. 

Fisköga

0
Nejmen, hej! Det var ett tag sedan. Det har hänt en hel del sedan den 15:onde augusti när jag senast laddade upp något här på bloggen. Eller inte jättemycket egentligen, men jag har flyttat hemifrån! På bilden ser ni lite grann från min lägenhet. Tänkte att jag skulle börja lägga upp lite bilder (och text), eller i alla fall försöka! Vad tycker ni? 
 

Vallmo

0
 
 

Den sista måltiden och en update

0
Hej alla ni. Kommer ni ihåg mig? Det var typ ett decenium sen jag bloggade, och jag har så mycket att blogga om. Det är grymt frustrerande att ha så mycket bilder och saker att berätta om, men inte ha tiden till att skriva ner det (eller orken för den delen). 
 
Förrförra veckan började jag nämnligen jobba, och för alla er som inte vet det så jobbar jag som segelinstruktör. Enligt mig är det typ världens bästa jobb, men det är inte riktigt så glassigt som det låter. Jag ska posta några bilder på hur mina ben ser ut snart så ni får något sots bevis på att jag inte bara glider runt på en motorbåt och solar hela dagarna. Tills ni ser bilderna kan jag i alla fall säga det här, mina ben är mer blåa än hudfärgade. Jag har så mycket blåmärken, att när jag hoppade på bussen häromdagen frågade busschaffören hur jag hade det hemma med en orolig blick. Men det är så himla värt det, för jag älskar det (jobbet alltså, inte blåmärkena). Tänk att få betalt för att spendera hela dagarna (och då menar jag verkligen HELA dagarna) ute på det ställe man tycker bäst om i hela världen. 

Anyways. Sedan 5 veckor tillbaks har jag fått äran att passa ett hus och vara lite vuxen och ta ansvar och sånt. Vilket under de tre veckorna jag inte jobbade var fantastiskt. Jag fick göra i princip precis vad jag ville, komma hem när jag ville (vilket resulterade i x antal nätter som inte slutade förrens vid 8 på morgonen), äta vilken mat jag ville, blabla, you get it! Det har dock inte varit riktigt lika fantastiskt att bo själv när man jobbar.Till exempel måste man ta ansvar för att gå upp själv. Och jag är en sån person som sover genom alla mina 20 satta alarm på telefonen som ligger på högsta volym precis bredvid örat, vilket i vanliga fall när jag bor hemma resulterar i att alla andra i hushållet vaknar, utom jag. Detta slutade med att jag införskaffade en ny väckaklocka som har ungefär samma ljudnivå som ett brandlarm. Inte det mest fridfulla sättet att börja dagen på. Ett annan sak som är mindre bra (=snordåligt) med att bo själv när man jobbar är att man måste laga all mat själv, och när man har befunnit sig på jobb i 14 timmar utan lunch för den hann man inte packa kvällen innan, och kommer hem i samma tillstånd som en medvetslös, med vetskapen om att man måste gå upp om 5 timmar, så är det inte jättekul att ställa sig vid spisen. En sista sak som inte är superbra med att bo ensam (i ett lånat hus) är att när man tappar nycklarna i vattnet (vilket jag absolut inte har gjort) så finns där ingen vars nycklar man kan låna för att komma in igen som befinner sig på närmare avstånd än Spanien. Vilket kan innebära en liiiten liten pust av panik. Men jag har ju såklart inte tappat dom i vattnet. Vem skulle vara så dum att dom la nycklarna i fickan på flytvästen och sen inte stängde fickan liksom,*host host* *harkel*.
 
Så nu i helgen ska jag försöka återställe detta hus till dess ursprungliga skick, och packa ihop alla mina saker som jag har spritt ut lite överallt. Wish me luck. Men innan dess ska jag njuta av min sista frukost här i huset (okej, jag kommer antagligen äta frukost här imorgon också, men ändå).
 
 

7:e juni

0
Här är bilderna från efterfesten när Franz, Filip, Jocke, Robin, Granath och några till tog studenten. En himlans fin kväll/natt/morgon med underbara människor. 
Så här såg jag (och min kamera) ut
Nyexaminerad Filip
Vi spelade detta spelet som jag har glömt vad det heter, det gick.. sådär
Sen blev det helt plötsligt morgon
Andreas var fab i sin sjukt maskulina jacka
Grymt snygga osv.
Någon gång vid 8 tiden hopppade jag av bussen i vellinge och vandrade hemåt.
 

Skogspromenad

0

5:e juni, del 2

0
Sådär, del två, here you go! Det blev inte lika många bilder här eftersom det var mörkt som fan mest hela tiden och jag håller fortfarande på att lära mig den nya kameran (just det, jag har en ny kamera. Havn't told you that yet, men det kommer ett separat inlägg om den någon gång i framtiden). Anyway, long story short, himla trevlig dag i alla fall med himla trevliga människor!
 

5:e juni, del 1

0
 
Ja, jag vet att jag är sisådär två veckor sen med dessa bilder, och nej, jag har ingen bra ursäkt heller. Men här kommer de i alla fall, vare sig ni vill eller inte.


Den 5:e juni tog min fina vän och kollega Rebecka studenten och ungefär såhär såg det ut. Härligt sällskap, härlig stämning och god mat! Efter några timmar hos henne begav jag mig (barfota) iväg till bussen för att gå på Kevins student, men jag postar dom bilderna i ett annat inlägg eftersom det hade blivit alldeles för många bilder annars!

 

Oväxter och ogräs

0
Idag så stod jag och vattnade min omtalade låda (som förövrigt ser ut som en halvvissen djungel, men jag tycker om den ändå), och så kommer min kära mamma förbi och pekade på något av bladen i virrervaret av grönt och säger: ''Du Nanna, det där är ogräs'', med en lite ogillande blick. Som den snälla dotter jag är så ryckte jag plikskyldigt upp det stakars ogräset från jorden och när jag såg det hänga där och dingla i min hand så tänkte jag lite mer på ogräs än vad jag brukar göra.
 
Jag tänker inte skryta eller så, men jag skulle ändå klassa mig själv som relativt intelligent. Men en sak jag inte förstår är det här med ogräs. Varför tycker alla så himla illa om ogräs? Nu sitter ni som läser där och tänker ''Jo, men det växer ju så mycket, jada jada jada''. Och jo, det har ni rätt i, det växer ju en del, men är det inte det som är meningen att växter ska göra? Växa alltså. Det hörs ju till och med på namnet, växter. För det är ju inte så att ogräs är fult, eller luktar illa eller skadar folk, det bara gör vad de är gjorda för, lite bättre än alla andra. Så rent logiskt sett borde ju det som vi kallar ogräs idag vara de bästa växterna, och de växterna som inte växter vara ogräs, eller oväxter, eller vad som helst.
(Jag fick så mycket skuldkänslor efter jag fått denna insikt om sk. ''ogräs'' efter jag ryckt upp den här stackaren, så den fick bo i ett glas som tröst).

Fagerhult

1
Några bilder från några helger sedan då jag och några andra individer åkte till fagerhult. Låter bilderna prata för sig själv. 
 
Sov gott osv.

Hej

0
Jag hittade det här utkastet som jag skev för en månad sen, och jag kände att det var värt att behålla här i mitt lilla digitala arkiv, så here you go!
 
Hej fina ni. 
 
Den 29:onde december 2012 skev jag upp 16 nyårslöften för 2013. Det nionde löftet jag hade var ''stressa inte ihjäl dig'', det elfte var ''var kreativ'' och det tolfte var ''ha roligt''. Efter siffran nummer 13 på listan stod det, ''var ditt bästa dig'', och jag känner fan inte att jag har lyckats sådär himla bra på de där 4 punkterna. Jag har tagit åt mig arbete över öronen och stoppat det förnuftiga förnuftet i sanden och låtit det ligga där och skrika sig hest. Jag har inte lyssnat, utan istället låtit det synnerligen oförnuftiga förnuftet ta hand om det mesta. Skolan har fått ta över allt för mycket av mitt liv och jag har stressat mig till bristningsgränsen. Det har fan inte varit roligt och jag har verkligen inte varit mitt bästa mig.

För er som inte är bekanta med den sistnämda termen så är det en ypperlig filosofi utarbetad av någon klok där i världen som jag hört det här ifrån för länge sedan. Det hela handlar om självförtroende och självkänsla, more known as ''att vara sig själv''. Denna kloka person konstaterade dock att hur man än vänder och vrider på det kommer du alltid att vara du, även om vartenda ord du sa var citerat från en annan människa, så skulle du fortfarande vara du, för det är trots allt ur din munn som orden kommer och din hjärna som signalerat att de ska komma. Men att vara sitt bästa jag är en helt annan sak. Det handlar om att vara den människa där man själv känner sig som, ja, sitt bästa sig själv. 

Den person jag vill vara är en glad flicka i sina bästa år, som är klok, och amitiös. Jag vill skratta mycket, och ofta, och genuint och se det där lilla positiva i det mesta, men ändå inte vara den där slisktigt positiva personen som är tacksam för allt (verkligen, ALLT). Och så har jag inte varit. När jag kollar tillbaks på 2013 så ser jag det mesta negativt, och om du skulle fråga mig vad det bästa som har hänt i år har varit så skulle jag inte ha något att berätta för dig. 
 
 
Jag har inte mått något vidare dessa 4 första månaderna av 2013, men då kommer det förhoppningsvis bara bli bättre framöver. Nästa år ska jag bara ha ett nyårlöfte som inte går och misslyckas med utan att dö på kuppen. 
Så Nanna, till nästa år vill jag bara att du ska göra en sak. Det är det absolut enda jag kräver av dig. Andas, snälla.

Förvirringen är total

0

Idag blev jag klar med mitt sista prov denna terminen. Och jag hade min första fucking kväll när jag faktiskt inte har några läxor att göra. Det känns så konstigt med så skönt på samma gång. Tog tiden som helt plötsligt existerade till att redigera massa bilder som borde varit upplagda här för månader sedan, bland annat dessa två ovan från ett av mina favoritsätten. Kyrkogården i Malmö mellan Gustav Adolf torg och bibloteket. Det är så fint där på våren, så jag brukar alltid ta en megaomväg till centralen när jag inte har så bråttom hem bara för att få gå igenom den. 

Jag insåg också idag att det är ungefär ett år tills det är dags att ta studenten. Ett år går ganska fort. Bara tanken på att jag snart inte kommer studera längre gör mig så nervös och nyfiken på samma gång. Vad fan ska jag göra sen? Resa? Jobba? Plugga ännu mer? Om jag ska resa, vem ska jag göra det med? Och var? Och hur längre? Om jag ska plugga, ska jag göra det direkt eller vänta ett tag, och vad i helvete ska jag plugga? Och VAR? Som ni hör så är det lite av ett tredje världskrig i mitt huvud (hej first world problems). Men men, jag har ju unjefär 373 dagar på mig att lista ut vad jag vill göra med mitt liv. I can handel that, I think. 

 

Avslutar detta grymt förrvirrande inlägg med en fin tjuvlyssning från denna bloggen, så himla himla fint.

''Vasaparken, Stockholm

En flicka och en pojke ~8 står vid lekplatsen i parken.

Flickan: Tänk om du dör nån gång. Då kan vi inte leka mer.
Pojken: Neeej…
Flickan: Fast du skulle nog ändå vara min bästa kompis. Fast du är död.''

Update

0

Fröerna har börjat gro nu! Tro det eller ej! Jag har änsålänge lyckats ta kål på kronärtskockan och lavendeln är lite halvdöd. Men ändå, nu ska vi inte gå runt att vara negativa. Fröerna gror och jag är glad sålänge dom lever. Jag är också himla glad över en annan sak. 
 
2:a ring i gymnasiet har varit det tuffaste året hittils rent skolmässigt och jag har slitit som ett djur för att nå dit jag vill. Vi har börjat få reda på våra betyg nu, och jag är så jävla nöjd.
Jag tycker vanligtvis inte om självgoda människor, men fan vad bra jobbat Nanna. 

Min låda

0
Några bilder från förra veckan när jag planterade mina första växter i min låda. Fröerna är också planterade så jag väntar med spänning på att allting ska börja så. Uppföljning kommer självklart!
 

Nanna Geidenmark

Tjejen som driver den här bloggen heter Nanna Geidenmark, hon är för tillfället 18 år gammal och går i tredje ring på gymnasiet i Malmö. Fotografi och segling är hennes största intressen som tyvärr får komma i andra hand ibland. Annars tycker hon om vackra böcker, våren och en hel det andra saker.

Tema gjort av Mimmi Thorneus